Bilden ovan: Ingenjör Dylan Baghbani med kollegan Shohreh Shahinzadeh. Foto: Peter Hoelstad.
På Södertälje sjukhus arbetar idag nio ingenjörer med medicinteknisk kompetens. Tillsammans hanterar de allt från vågar och termometrar till pumpar, patientövervakningsapparater, datortomografer och magnetkameror. Förutom service, reparationer och återställningar vid akuta fel är de även involverade i upphandlingar av ny teknik och även vid skrotning av de delar som blivit uttjänta. Hela kedjan av maskinernas livslängd går via avdelningen Medicinsk Teknik, även kallad MT.
- Det är ett spännande jobb, berättar Dylan Baghbani, medicinteknisk ingenjör på Södertälje sjukhus. Jag lär mig nytt hela tiden. Och eftersom tekniken utvecklas snabbt ställs det höga krav på oss att hänga med. Hos oss har varje person ansvar för sitt eget område men vi har också våra egna specialistkompetenser och får därför hjälpa till där det behövs.
Pär-Åke Eklund är medicinteknisk chef och berättar hur avdelningen i höstas strukturerade om sig och nyanställde flera medarbetare. Och hur Covid-19-pandemin har ställt dem på prov och pausat den ordinarie verksamheten. För dem har pandemin inneburit en lång jakt på respiratorer, patientövervakning, sprutpumpar, infusionspumpar, termometrar, pulsoximetrar med mera för att lösa det kraftigt ökade vårdbehovet. Det har skett i nära samarbete med sjukhusets inköpsenhet.
- Precis som många andra, förstod vi ganska lite om vad som skulle komma i början av pandemin. Men ganska snabbt fick vi varningar och ställde om för att rusta upp sjukhuset. Plötsligt skulle vi gå från fem intensivvårdsplatser till 40, berättar Pär-Åke. Det kräver en massa teknik, som inte var helt lätt att få tag på.
40 intensivvårdsplatser blev det i slutänden inte. Men när behovet var som störst hade MT varit med och byggt upp 18 fullt utrustade intensivvårdsplatser. Och dessutom snabbutbildat sig i den teknik som ingen av dem sett förr.
Bilden ovan: Ingenjör Peter Barrstam. Foto: Peter Hoelstad.
- Trots kaoset i början, försökte vi ändå hålla strukturen i hur vi jobbar, berättar Pär-Åke. Vi sprang på nya uppdrag varje dag och många var oroliga för hur det skulle gå om vi inte höll oss friska. Hur vi skulle göra om en apparat hos en Covid-smittad patient gick sönder och hur vi skulle undvika att bli smittade, vi som springer runt överallt hela tiden? Men vi fick en bra utbildning i hygien och vi höll kontinuerliga möten för att hålla koll på allt som skulle göras.
- Man blev lite mentalt utmattad när det var så många nya beslut hela tiden, fyller Dylan i. Vi känner alla ett stort ansvar för att vården ska fungera bra. Och utrustningen är livsviktig. Vi brukar säga att även vi ingenjörer räddar liv!
Bild ovan: Ingenjörerna Erik Turesson och Hassanain Kubba i ett av sjukhusets operationssalar. Foto: Peter Hoelstad.
Nu, i slutet av juni, är pandemin fortfarande långt ifrån över. Men den har ändå börjat lägga sig lite. Läget är på väg mot normalare nivåer, något även MT-ingenjörerna märker av. Det är dags att börja städa upp bland maskiner och pumpar. Respiratorer ska skickas tillbaka eller fördelas vidare. Intensivvårdsförberedda operationssalar ska återställas för att kunna återgå till elektiv vård. Semester och ordinarie arbetsuppgifter väntar på sin tur.
- Vi är alla trötta nu, avslutar Pär-Åke. Men vi ser en väg ut ur denna kris och vi har lärt oss mycket för framtiden. Vi har startat upp nya forum för samarbeten både inom och utanför sjukhuset som är värdefulla även efter Covid-19.
Bilden ovan, från vänster Shohreh Shahinzadeh, Hussa, Alkhafagy, Katrin Sadek, Peter Barrstam, Hassanain Kubba, Dylan Baghbani och Pär-Åke Eklund på enheten Medicinsk Teknik.
